Det var lite skumt i ladan när jag tog kort på våra nyaste flockmedlemmar, men ni kan se något av hur de ser ut. Niklas vilar och är alldeles suddig, och 977 Karin var inte stilla nog för att riktigt fastna på bild. Men ändå, hon är där!

Det är inte optimalt att ha en mjölkko med kalv på ströbädd såhär, de har ju inte en fast toalettplats som t ex grisar och kaniner har. Gödsel och urin hamnar liksom där det hamnar, och vi mockar många gånger varje dag. Det är vad vi kallar irrationellt lantbruk (till skillnad från det rationella), och inte något vi skulle rekommendera. Men nu när det bara är tillfälligt går det ju an, snart får de gå ut till resten av flocken och gödsla utomhus. Vintertid kommer de ha möjlighet att gå in och ut som de vill, det minskar i alla fall gödselmängden något i ladan.

Tillvaron i ladan handlar faktiskt om så mycket mer än gödsling, det förstår ni nog. Himla praktiskt att ha dem båda nära, så att de lär sig lita på oss och vi på dem. Karin får vänja sig vid hund och barn och den allmänna gårdskalabaliken, bara en sån sak. Niklas har inga fördomar sedan tidigare, han vänjer sig utan att ifrågasätta. Skönt det.