Man kan äta plommon som de är, självklart. Man kan, om man vill, koka kräm och chutney och javetinteallt. Vi har gjort mos på två sätt i år, både i kastrull och på plåt. Olika smakeffekter, båda goda. Något mindre jobb med att passa på plommonen i ugnen, men det kändes som att en hel del torkade bort?

Å andra sidan blev det så mycket vätska av de kokade plommonen att jag fick hälla av en del och göra saftsås av. Inte dumt alls till mannagrynspudding!

Vi provade att göra katrinplommon, det blev syrligare än köpevarianten. Tveksamt om tiden vi la ner på passandet i ugnen betalar sig, men det är roligt att det går att göra. Det gav mersmak på torkande, i julklapp önskar jag mig definitivt en torkapparat.

Hur gjorde vi då? Jo vi skar plommonen mitt itu, såhär:

Vred om så att ena halvan lossade från kärnan och pillade sen bort kärnan. Det var olika hur bra kärnan gick att lossa, men estetiken på de torkade plommonen var inte högt prioriterad. Sen la vi plommonhalvorna på plåtar och lät dem torka på låg (ca 75 grader) i ugnen. Länge. Typ fem timmar längre än du tror. (Fortare hade det gått om vi haft varmluftsugn, meeen det har vi inte. Ugnen var gratis, så vi klagar inte på funktionsbristen, okejjjj?)

Ut ur ugnen kom dessa:

När vi ändå var i farten blev det plommonlikör också, men den sägs inte vara klar förrän i februari. Gjord på urkärnade plommon, några krossade kärnor, vanilj och vodka. Häpp!

Trots detta megamyckna plommonpysslande hade vi fortfarande frukt kvar. Det fick bli en enkel plommonkaka, med en fettförutan-botten som det hyvlades smör på innan den fick pärlsocker och lite frön på. Och nog blev den ätbar.

Är ni plommonmätta nu?