Jag kan ju inte vara helt säker, eftersom hon inte kan prata, men jag har mina aningar. Jag tror att Britta önskar sig ett staket i julklapp. Inte ett elstaket, dem skyr hon som pesten (vilket iofs är praktiskt). Nä, helst skareva ett trevligt trästaket i något tåligt och underhållsfritt träslag (eller är det husse som önskar sig den varianten?).

Staketet ska sitta mot vägen till, så att Britta slipper fundera på om hon ska hälsa på folk som passerar. Hon kan bara låta dem passera. Och vi kan slippa fundera på om hon tänker trava iväg å hälsa på grannen.

Britta är inte van vid att bo nära grannfolk, man kan inte klandra henne för hennes gränslöshet. Hon är uppvuxen på den gård vi bodde på förut, där var det långt till närmsta närbo. Hon kunde springa fritt och obekymrat, vägen förbi gården var ytterst lite trafikerad. Men så är det inte här, speciellt inte sommartid.

Därför: ett staket skulle sitta fint. Även för gårdens människobarn, såklart. Till våren, kanske?