17 nya små liv har kläckt sig ut i ljuset, och med vilken glöd de gjordet! Det är ganska tjocka skal i blandrashönornas ägg, men de små kämpade sig ut med näbbar och klor. Nu bollar de omkring under en värmelampa, för någon mammahöna har vi inte att tillgå för tillfället.

Det är grannens ägg vi kläckt, helt och hållet utan annan kvinnnokraft än att jag eventuellt lagat maten som M har ätit innan han startade kläckmaskinen. PUH, läs det utan att andas om ni kan!

Bilder kommer, men jag kan redan nu beskriva verksamheten under värmelampan för er:

• En pickar på en prick.
• En pickar på pickprickarens näbb. Och blir besviken.
• En somnar stående, lutad mot en kycklingvän.
• En kycklingvän somnar också stående, lutad mot en tredje kycklingvän. Soooom visar sig vara en sorts ovän, för hen går sin väg. De båda tidigare vännerna rasar därmed ihop och vaknar.
• En har eyeliner.
• En pickar på skräp i vattenautomaten och upptäcker på så sätt att vatten kan drickas.
• En stirrar oavvänt på sin matmor (eh, på mig alltså) och ser ut att förstå preciiiis.
• En försöker klia sig bakom ögat med ena foten, blir rädd för sina egna gigantofötter och piper så förskräckt att två andra kycklingar hoppar högt.
• En är en exakt kopia av kycklingen intill.
• En ser ut som en pingvinunge. Men hur?
• En sitter mest och blinkar, det här blev för mycket för en alldeles nykläckt.
• En saknar något, men vet inte vad. Pickar lite istället.
• En springer några steg.
• En fortsätter picka på osynlig mat när de andra segnat ner och störtsomnat. Men de andra vaknar ju snart. En cykel är så kort.

Ungefär så. Kyckling-tv när den är som allra bäst.