…det får man ha i plånboken. Och ge till andra, alltså. Så att de kan ha sin något större maskinpark.

Vi har ingen traktor, och definitivt inga maskiner att köra gräs med. Sååååå, då anlitar vi det företag som flertalet grannar också gör, och får gräset kört åt oss. En mäktig känsla, att se traktorn mullra fram över den egna marken, klippa och lägga i strängar, bala och plasta. Det är så på riktigt på något sätt.

Nu ligger det sköna gröna fodret i sina vita balar, återstår bara att hitta en bra plats att lägga dem på. (Allt är första gången på gården för oss i år, alla frågor blir lätt så stora då.)