Min man tycker om att arbeta. Han är enveten och ihärdig och stark och säker. Tänk vilken tur jag haft som fick gifta mig med just honom!

Exempel på detta: På bilderna nedan monterar han ner murstocken i bykstugan, för där ska bli fjäderfähus. Och de behöver ingen murstock. Ju. Tegelstenarna var så fina, tyckte han, och dem kan man bygga något nytt av på annan plats. Jag kan inte göra annat än att nicka bifall.

Först fick stenarna flytta bort i trädgården och bli till någon sorts altare, där de inte är i vägen precis nu. Vi hade en ny bekant på besök häromdagen, och jag tyckte mig se en skymt av hjälp-var-har-jag-hamnat i hennes ögon när jag sa att vi byggt ett altare. Kanske lyckades jag få henne att förstå att det mest råkade bli så. Kanske törs hon aldrig mer hälsa på? Vem vet vad för sorts riter vi kan tänkas utföra vid altaret, liksom?