Idag gjorde jag och L-M maizenapudding till eftermiddagskaffet. Trevligt initiativ, eller hur? Gott blev det, och slut tog det.

Men när vi stod mitt i vispandet och sjudandet insåg jag att min hjärna är överhettad. Inte av gräddiga pudding-ångor, men av alltings obalans. Av allt det nya och svåra, av att ha två levande barn och ett nytt jobb och en ny gård i ett nytt område och så många parallella projekt och ingen ordning i nästan något. Hälften hade varit lite närmare lagom.

Överhettningen blev tydlig när jag läste ingredienslistan (den var inte lång) och blev alldels stirrig. Av vadå? Av att bestämma vilken ingrediens som skulle fram först, och vilken sen. Och hela tiden fick jag läsa om listan för att se om jag glömt något, vilket jag ju hade. Hela tiden. Jag fick ingen överblick, kunde inte analysera ingredienslistan rationellt, kunde inte riktigt hantera informationen jag fick av receptet.

Men gott blev det.