Lumppappen var en klädsam väg att göra ena väggen vitare i stora rummet, och roligt var det att få den på plats. Pappen var inte på långa vägar så slipprig och sladdrig som microliten, den moderniteten var verkligen inte nybörjarvänlig. Meeeen, nu får det ändå bli mer microlit på nästa vägg. Har vi alltså redan lyckats glömma av frustrationen vi kände när vi senast umgicks med den? Näj, det har vi icket, var så säkra!

Varför inte mer papp dåra? För att den är slut, och rullen med microlit står och skrattar åt oss i ett hörn. Verklighetens vitmålade vitöga har målat in oss i ett vitt hörn, och vi biter i det vitmålande äpplet. Typ.

Annars kan vi ju alltid prata lite om vädret?