Det världsliga läget, så var det ja. Ni vet redan att det finns orosmoln på den globala himlen. Krig, antibiotikaresistens, ebola, cancer och ett samhälle som rusar mot sin egen undergång –  det kan göra vem som helst uppgiven. Eller kaffesugen. Alla reagerar olika. Jag blir både ledsen och arg, men inte ändrar jag på allt det som måste ändras på. Nä. Det gör saken ännu sämre, kan jag tycka.

Pust.

Vårt eget jordiska läge är (bortsett från att vi inte är immuna mot något av ovanstående problem) bättre än det varit bra länge. Vi bor bra, jag har ett bra jobb, M är bra föräldraledig, barnen är bra barn. (Faaast Mg finge gärna sova lite mer ihållande om nätterna, tacksåmkthej.) Å sådär.

Vi har flyttat till obygden utanför Örebro, men det är i allra högsta grad bygd. Vi bor ju här. Och våra grannar! Och resten av bygden. JU. Än har vi inga nötter i hage eller lagård, bara en fågelflock. Ungefär som den ni sett på bild förut, bara lite färre höns. Djurlivet får vänta lite, vi måste renovera fram ett hem först. Precis som alla andra, vad det verkar. Den största skillnaden ligger nog i att vi gärna stoppar in det andra slänger ut: avlagda spisar, frysar, kylskåp och sånt. Och gamla trägolv, ni vet.

Och i helgen blir det (in shallah) lumppapp på väggen i stora rummet. Sörrni!