Ni får njuta av en flockbild från i vintras, och känna glädjen i att allt är så mycket grönare nu. Djuren är fler och klippta och flyttfåglarna bor här igen. Mycket har hänt på kort tid.

Något som har varit ett orosmoln över oss en tid har varit Nath-Anns hälta. Hon har varit riktigt ordentigt halt ena stunden, o i nästa stund galopperat felfritt. Inbillningssjuk eller inbillningsfrisk? Bara vila inne i ladan hjälpte inte, antiinflammatoriskt hjälpte bara för stunden. När medicinen gick ur kroppen var hon lika halt igen. Fast bara delar av dagen?

Jag hade känt på ben och leder i en hemsnickrad undersökningsbox (eller, tja, två grindar med kalv mellan), pillat på klövar och i klövspalter. Ingen tydlig svullnad kunde först ses eller kännas, men efter en tid blev hon påtagligt stor kring kotan höger fram. AHA! Ledinflammation! Antibiotika sattes in och kotösen blev stadigt bättre. Så pass bra att hon och mamma Annika fick lämna ladan och gå ut till de andra. Nath-Ann blev så glad av att få komma ut att hon stormade ut och fram, stångades och tjoade runt som ett helt kosläpp om våren. Och så var hon halt igen. Ordentligt halt.

Den här gången fick vi ta till stora trumman. Jag sövde Nath-Ann och gick till botten med det onda. Att undersöka en ovillig halvstor kalv i vaket tillstånd ger bara en begränsad bild av verkligheten, och en sövd kalv uppvisar en annan. Här får kroppen tala ostört, men kalven kan å andra sidan inte riktigt säga till själv var det gör ont.

Men Nath-Ann sa till. När jag undersökte klöven höger fram och skrapade rent under och mellan klövhalvorna sa hon ingenting. Men när jag petade längre in i klövspalten ryckte hon till, trots att hon sov. Där satt en sten, stor som en mindre tärning! Den hade grävt en liten krater i insidan av ena klövhalvan, men inget värre än att lite rengöring nog skulle kunna göra susen. Skönt! Nath-Ann fick sova ruset av sig och släpptes sen ut till de andra. Lite öm i foten kan hon vara efter sårrengöringen, men det bör gå ner de närmaste dagarna. Kan hon kanske sluta vara halt nu kanske…

Vad lärde vi oss av det här då? Att det faktiskt kan vara så enkelt som en sten i skon när någon haltar. Så enkelt och så svårt. Visst kan hon faktiskt ha haft en ledinflammation också, leden var stor och svullen och hon blev ju bättre av medusinen. Men stenen hade inte trillat bort av sig själv.