Ni som hänger med i det rasande snabba informationsflödet har säkert sett att #elisavet.se finns på instagram nu, ba yeah liksom! Men för er mer normalinformerade kommer här en så kallad recap: jag har gjort låtsas-halloumi. Fast det är egentligen indisk färskost, panir. Kalla den vad ni vill, den är jättegod!

Och otroligt enkel. Tror knappt man behöver nåt recept, men här har ni det jag utgick från. Koka upp mjölk (typ nästan full kastrull), ta den från plattan. Häll i litegranna filmjölk (nån deciliter) och rör om. Häll i en stor skvätt pressad citron (typ nån matsked) och rör om. Osten löper, det vill säga mjölken skär sig och bildar ostgryn. Häftigt!

Häll upp i kaffefilter eller lägg en tät handduk i en vanlig sil och häll i. Låt rinna av, pressa ut lite mer vätska om du vill ha en extra fast ost. Fast ost är ju bra när man ska steka den frasig och ljuvlig i smöööör, till exempel. Och det vill du. (Vasslen som blir kvar efter silningen kan du också använda, den är en bra biprodukt. Baka av, dricka upp, koka fisksoppa på eller nåt.)

Man kan säkert göra som man vill, men jag har nu testat utan salt och med. Det blev godare med. Förvånad? Inte så. Man kan säkert smula i lite torkad mynta också, så blir den ännu mer halloumig. Varför denna besatthet av halloumi, varför får den inte vara just panir? Äsch. Klart den får. Men gnisslet i munnen var så bekant. Jag har helt enkelt ätit mer halloumi än panir i mitt liv.

Förresten, den där ostboden jag länkar till i receptet, den är väldigt användbar i största ostallmänhet. Det är roligt att göra eget, och man lär sig uppskatta det köpta på ett helt annat sätt. Det ger liksom en tacksamhet för allt vi kan köpa, all denna koncentrerade mjölk.Koncentrerat konverterat gräs, det är rätt häftigt. Jag vet ju hur mycket tid, kunskap, kraft och pengar det går åt för att producera en liter mjölk, och hur oerhört lite ost det blir av den litern. Det ger tyngd åt maten, och tacksamhet. Mer tacksamhet är vad världen i stort behöver.