Nu har jag gjort nåt sånt där ätbart igen. Som man kan ha på kroppen, ni vet. Jag använde det här receptet, trots att jag egentligen inte gillar kokosolja. Inte som idé, inte som funktion. Årtiondets mest överskattade olja, om du frågar mig. I mat byter jag ut kokosolja rakt av mot smör, för det gör nytta flera gånger om. Utan smör, inga kor och inga bönder, och tvärtom. Utan smör, inga öppna landskap. Utan kokosolja, inga… nä just det. Heja smör, alltså.

Och på huden tycker jag att kokosoljan är helt klart uttorkande. Den ska vara typ maaagisk och helbrägdagörande, men prova själva att smörja den direkt på huden – känns det verkligen bra efteråt? Det luktar ljuvligt (om man gillar kokos, såklart) och smälter trevligt av kroppsvärmen, men det torkar ju ut för sjutton. Bu för det.

Meeeen, jag valde ändå att ha det i det här kroppssmöret, för jag ville göra recepträtt första gången. Kokosolja har ju en del fysiska egenskaper som nog kan vara essentiella vid just fluffigt kroppssmörande, och jag blev verkligen inte besviken. Himmelskt kroppsmör! Fluffigt, smältande, hungerframkallande väldoftande (trots att jag skippade eteriska oljor). Men nästa gång provar jag att byta ut kokosoljan mot något mer hudvänligt. BAH, liksom, ändå.