Hälsa, Mat

Vad varje skafferi bör få innehålla (någon gång ibland, precis som allting annat)

Det kan ha varit min längsta rubrik hittills, men det var det värt. För det handlar om surkål. Surkål borde egentligen heta gladkål, för namnet påverkar hur vi ser på saken. Och surkål gör dig glad.

Om du genast känner att NÄ, det gör mig oglad, då har du bara inte fått rätt burk än. Jag har i min jakt på goda bakterier landat i att göra egen, och jag ska nu ge dig en kort tour i hur det slutade lyckligt. Eller inte slutade – det hela har bara börjat. Hej då probiotika i piller, ni är dyra och tråkiga!

Överallt på internätz finns det gladkålsrecept, det är bara att googla. Jag använde mig av det här enkla, men kryddade annorlunda. Jag använde två mindre vitkålshuvuden, de rymdes fint i varsin burk. Den ena fick bli med kummin, den andra med färsk ingefära och äpple. De passar till olika, men någon av dem passar alltid!

Om du skyller din olust inför gladkål på att du blir gasig av kål: ät lite i början så magen vänjer sig. Det gör den, precis som med bönor och annat som anses gasbildande. Kummin anses hjälpa mot gasigheten, om du vill vara på den säkra sidan.

Varför ska man äta gladkål dådå?

  1. Det är gott
  2. Det gör gott
  3. Det är roligt att göra!

Du kan göra din alldeles egna variant, med till exempel morot eller palsternacka i, syra på bara! Gladkål är bara en början på din syrade resa. Kryddorna varierar du glatt på samma sätt, och är du osäker på hur gott det kommer bli: gör mindre satser i fler burkar. Om du valt något mindre supersmaskigt kan det ju få bli en mer medicinal burk? (Alltså, en du äter ur mer för att det gör gott än är gott.)

För syrade grönsaker ger mycket fint, förutom smaken. Har du lyssnat på de senaste årens tal om våra tarmbakteriers påverkan på hela vår hälsa vet du vad jag skriver om: vi behöver mer av de goda bakterierna. I syrade grönsaker bor det massor, och de är goda på riktigt! Inte new-age-tvångs-ätligt, utan på riktigt gott.

Nåväl, här är tips från coachen när du bestämt dig för att börja syra:

  • I all hantering av grönsakerna: var ren, använd rena verktyg. Om fel bakterier hamnar i maten kan även de växa till, och det blir inte gott. Det är ingen jättekänslig process, de goda bakterierna vinner oftast, men låt dem slippa ren smuts. Eller hur man säger.
  • Använd gärna matberedare eller dylikt för att riva grönsakerna, då går det blixtesnabbt och är väldigt ojobbigt. Jag skar mindre bitar av äpplet och rev ingefäran som jag sen mosade ihop med vitkålen.
  • Mosa grönsakerna rejält med händer (eller stötar av något slag). De ska verkligen mjukna och safta sig!
  • Lufta burkarna ofta, lite beroende på vad du har i dem. Kumminburken var inte så hemskt bubblig, den småpyste bara snällt, men äppelvarianten sa SPLOUSCH om jag inte öppnade försiktigt. Och var frikostig med det extra saltvattnet som hälls ovanpå för att ge rätt syrningsmiljö.
  • Tryck till grönsakerna då och då under syrningen, de vandrar gärna upp under processen.

Ps. I burken längst till vänster på bilden innehåller bara vanliga, torra havregryn. Helt osyrade, men även de väldigt goda. Ds.

 

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *