Nu är lilla E döpt, och vi var nog nästan som vilken familj som helst: Vi firade med tårta! Det var faktiskt första gången jag åt en sockerpastaprydd tårta, och den var både god och snygg. Det går fint att kombinera! Tanken var att kombinera tema dop och vatten med M:s akvarie- och fiskintresse. Som en hyllning både till E och M, kan man säga.

Om man läser mitt sockerinlägg kan man tro att vi är lite ultra, men vi är inte det. Försöker bara tänka ett varv till och ha lite alternativ. Vi är inte så gröna-vågiga som vi kan te oss från vissa håll, vi är väl bara lite för pålästa inom vissa områden.

Det fanns alternativ även i detta sammanhang, om än blygsamma. Tårtan var huvudnumret till efterrätt (och kaffe), men det fanns också frukt, och arraksbollar. Bollarna blir man både mätt och glad av. Jag gör olika varianter varje gång, den här gången var de extra fiberknapriga. De innehöll smör, grynblandning (råg-, havre-, vete och kornflingor, vetekli), kakao, kokos, dadlar och arraksarom. Dadlar är inte så lokalsmart, egentligen är det ju bättre att använda till exempel honung. Min ursäkt är att konsistensen blir så bra med dadlar, och att honungen faktiskt ger en smak som jag inte tycker behövs i sammanhanget. Meeeen, i den bästa av världar hade jag kanske använt honung ändå.

Lilla E sov gott när vi åt tårta, men hon kan få njuta av bilderna så småningom. Själslig spis, många gånger om!

(Ah, ni undrar säkert vad som dolde sig under den vackra ytan. Ytterst var det smörkräm, och sen var det två olika moussefyllningar mellan ljusa bottnar: klassikerna vit choklad och hallon. Mmmm…)