Ni skulle se det nu. Snön är borta, leran och smutsgruset är framme. Det som göms i tö, och så vidare. Hua.

Jag tog inte med kameran ut imorse (den hade nog blåst bort då, det var RUSKIGT stormigt), annars hade ni kunnat få se eländet. Nu får ni föreställa er uppgrävd mark med snickerispill och lekattiraljer om vartannat. Högar och ohögar, mycket oskönt för ögat. En byggarbod, lera, en delvis nedplockad byggställning, lera, några kasserade balar, lera, emballageplast, lera, lera, lera. M har röjt en del, men det går inte att hinna ikapp allt.

Djuren lerar ner sig när de klafsar i de blöta delarna av hagen, och sen schlafsar de vidare till liggytan som de skapat runt matningen. Och lägger sig där. Manba HALLÅ, ni har faktiskt en torr ligghall i ladan, skärp er! Pust. När det torkar upp lite ute får vi rykta av dem de missprydande fläckarna, för korna ryms inte i vår annars mycket hungriga tvättmaskin.

Apropå det är det en ren fröjd att tvätta nu, med maskinen inne och förbättrade torkmöjligheter. Det låter otroligt banalt, men jag njuter. Golvvärmen har äntligen kommit igång, bara en sån sak. Efter att ha levt i undantag och vardagsmisär så länge nu är alla förbättringar viktiga för både fysisk och psykisk hälsa. Sörrni.

Ps. Bilden är från innan snön kom och föreställer en vilsekommen bit prydnadskål. Mycket prydsam, kan jag tycka. Ds.