Varför låter inte jag och M våra stackars barn äta socker? Äsch, våra barn äter socker, men vi försöker begränsa intaget. Varför? Tja, varför inte? Socker är en effektiv smakförstärkare, men mängderna vi nutidsmänniskor får i oss antyder att vi äter för många smaklösa ting. Tror du verkligen att våra kroppar är gjorda för så mycket lättåtkomlig energi, med insulinpåslag till tusen, alla dagar i veckan?

Det finns de som kan formulera det här så mycket bättre än jag, till exempel vetenskapsjournalisten och doktorn i molekylär bioteknik Ann Fernholm. Hon har skrivit tre bra böcker om mat; Ett sötare blod, Det sötaste vi har och Smakäventyret. Läs dem. Om du bara ska läsa en, läs Det sötaste vi har. Är du nybliven förälder (eller far- och morförälder), läs Smakäventyret.

Här kommer mina argument för att begränsa barns sockerintag. Vilka är dina?

Socker skadar tänderna. Bakterierna i munnen älskar socker. De bryter ned det till syror som ger emaljskador och hål. Har du försökt borsta varendaste liten vrå i en tvåårings mun? Då vet du. Bättre att inte mata bakterierna med favoriträtten.

Socker är ofta tomma kalorier. Jag trodde väl aldrig att jag skulle säga det så, det låter obeskrivligt tråkigt. Men det är sant. Barn behöver en hel massa byggstenar för att växa och vara friska, socker (oavsett om det är brunt eller vitt) ger inget annat än energi. Sockret i frukt är bättre, det kommer tillsammans med vitaminer, fibrer, mineraler och javetinteallt. Bräcker strösocker alla dagar i veckan.

Socker är beroendeframkallande. Kicken vi får av socker har jämförts med den effekt heroin och morfin har på hjärnan – det frisätts behagligt dopamin och lustfyllda endorfiner. Det är starkt beroendeframkallande och gör att vi vill ha det allt oftare och i allt högre dos. Jag kan ärligt säga att jag är beroende, men jag vill att mina barn ska slippa bli det redan nu. Tids nog kommer de säkert ta till sockret när de är trötta/ledsna/nervösa/kalasglada, men jag tänker hjälpa dem att låta bli så länge jag får. Det är därför jag inte tröstar mina barn med något ätbart när de är ledsna. Precis som jag skulle ta emot handfast hjälp att hitta alternativ och genomskåda mina dåliga vanor och ”behov”.

Fest behöver inte vara synonymt med socker. Det är inte synd om små barn som inte får småkakor, och som inte dricker läsk eller saft. De vet inte om att de borde äta sånt för att ha kul. Är det synd om ett barn som inte får dricka alkohol, bara för att vi själva tycker att det är gott och roligt med öl eller vin?

I vår kultur är det festligt med socker, men det är inte något vi är födda till att tycka. Spädbarn gillar det söta i bröstmjölken och tar därför lättare till sig söta smaker, men sen är det kulturen som avgör vad som blir festligt. En del äter gräddtårta för att fira, men det hade lika gärna kunnat vara en ostkavalkad eller en superduper-grönsaksgryta. Det handlar om vanor, och jag vill inte ge mina barn vanan att kalas måste vara synonymt med socker.

Socker låter inte kroppen vila. Ni har säkert hört om 5:2-dieten. Den handlar lika mycket om att låta kroppens reparationssystem verka, som att gå ner i vikt. Snabba kolhydrater, till exempel socker och vetemjöl, ger signaler till kroppen att släppa lös tillväxtfaktorer i blodet. Dessa gör att det fysiologiska maskineriet ständigt gasar på och aldrig kommer in i depån. När vi äter mindre blodsockerrusande mat minskar den överdrivna mängden tillväxtfaktorer och kroppen får en chans att reparera cellskador och annat som det dagliga livet ger.

Det är därför 5:2 anses minska risken för typ 2-diabetes och – av en del – risken för cancer. De cellskador som annars leder till vissa sorters sjukdomar hinner fixas när kroppen får vila. Jag är ingen 5:2:are i praktiken, men jag diggar teorin och anammar gärna tänket; att låta kroppen få vila systemen ibland. Inte bara gasa på med blodsocker och sjuka nivåer av insulin, rakt in i kaklet. Med detta inte sagt att barn ska ha en diet, men det talar för att vi ska hjälpa dem att balansera blodsockret.

Man behöver inte vara militant, man kommer långt med det berömda sunda förnuftet. Mer om hur man kan göra i praktiken kommer sen. Nu orkar ni int läsa mer.