En del flyttar, andra stannar. Även på individnivå, inte bara arter emellan. Staren här i grisriset verkar dra ut på sin flyttfärd, trots att hans fränder redan dragit. Han plockar flugor som trivs där grisarna bott, det gör han rätt i.

Just idag hade jag hellre hängt på hans kompisar söderut, för här är äkta novembrigt. Man får ha en stark inre glöd för att inte bli allvarlig av mörker, dimma, mörker, dis, mörker, regn, mörker, lera. Å andra sidan är luften ren efter regnet, och stugan varm och vänlig. Men just mörkret, det är lätt att bli dyster. Om det ligger för en, liksom.

Pust.

Ps. M berättade just att han sett staren braka in i en holk för två dagar sen. Han hörde liksom hur det small till i en holk på en stolpe, och såg sen hur ett ben och en del av stjärten hängde ut. Till sist slank delarna in, men nu tror han att staren ligger död därinne. M har ögon för starar, han borde ha sett den om den var kvar. Pust. Ds.