Vi har haft tur med våra grannar, det är ett som är säkert. När vi bestämde oss för att köpa gården hade vi inte gjort någon djupare inventering av hur många galningar grannskapet innehöll (trots att vi borde veta bättre, vi har bott nära såna förr), men det verkar inte ha gjort så mycket. Sparvåsens grannar är ju hur gulliga som helst! Galningar kan väl vara gulliga de med, men dessa är mer gulliga än galna. Tror vi?

Hur som helst fick vi en grann pumpa av en granne igår, och den blev syltad. Dock upptäckte vi halvvägs in i processen att vi hade för lite socker hemma, så pumpagrannen fick låna oss det med. Dubbelsnällt, liksom! Vi har sällan särskilt mycket socker hemma, är ju vana vid att ha honung i det mesta. Men just med inläggningar och dylikt (som inte ska frysas) använder jag socker. Min respekt för hushållskemin är grundmurad, en vill ju inte ha botulism, till exempel.

Hur som haver, vi använde samma recept som på förra gården. Där odlade vi schwajnmånga och stora pumpor på en djupbädd, de trivdes vansinnigt bra. Mycket syltad pumpa blev det, och ugnsbakad pumpa, och falska ostkakor. Pumpa är väldigt användbart, och himla smidigt att hantera. Jämför pumpan med en annan läckerhet: jordärtskockor (som vi fick av samma granne, det gullet!). Iiiiinte lika lätta att bara hoppchoppa ner i en maträtt va? De är knöliga och små och gömmer jord i springorna. Men goda som sjutton, det förnekar jag icke. Det skriver jag under på. Häpp!