…har vi idag kommit fram till den allmänna träfjärilens (Cossus cossus) larv. JISSES. Nästan en decimeter lång, och snabb. Ruskigt snabb. Inte som en guldfasankyckling iåfösäj, men för att vara larvig. Vi baxnade. Måste alla djur vara så snabba nuförtin?
Eugen, Christina och Desirée, våra tre guldfasanungdomar. På det här kortet ser ni anledningen till att vi vågar ge dem könsspecifika namn nu, tydligt och klart va? Näj, inte så himskans tydligt, men Eugen har en annan färg på iris. Han är dessutom större och lite rödare i ansiktet. Sådär som tonårspojkar i allmänhet plägar vara?… Läs mer Har ni träffat nåra såna dåra?
Sommar! Och idag firade vi att det är 3,5 år sen L-M kom ut till oss. En stor dag, sannerligen.
Sol och jord ger fina händer. Men vad som än händer är det inte värt att lyssnas på, eller?
Idag är det flaggdags, men vår stång ligger fortfarande ner. Dess rättmätige ägare (vår hyresvärd) har slipat och oljat och grundmålat och slipat, men han blir inte nöjd. Det han penslar på är inte kompatibelt med vartannat, och han får hela tiden börja om. Vilket tålamod den mannen har. Vi får flagga med kjolen… Läs mer Flaggdag idag!
Det var dags för åtgärd av en långstång.
Glenn skrålar ut sin förtjusning över att kunna gå ut! Äntligen hönsfågelvår! De försiktiga Fru Leghorn och unga fröken Påfågel tvekar en aning inför att ta steget ut, men de tar det. Ut i vårluften! … och äntligen kunde Pyramus sandbada ordentligt, och hönorna fick sand istället för spån mellan finfjädrarna.
Matningen fortsätter. Fåglarna är inte lika desperata nu som i midvintras. Men hunger känner de likväl. De ger oss massor tillbaka. Vad vore köksfönstret utan fågelbordet? Det fungerar som en förlängning av familjens matplats, och vi får många vänner på det sättet. Präktigt? Nej, vettigt.
Hej sädesärla och stare, och hej tranparet på fältet! Nu kommer alla fåglarna på en och samma gång, hörrni.