Folk har så prydliga odlingar. Inte vi, inte nu. Den här pallkragen (VARDÅ i djungelen ser jag en krage?) vet inte ens om den är civil eller guerillig. Men sallad har den i sig, det vet den. Kunde inte missa det, liksom. Åt förresten några nya hallon idag. Regnmogna, kan man nog kalla dem. Smakar… Läs mer Guerillaodlingar mitt i byn
Pärla vägrar fortfarande kalva. Hon är rund som en boll om magen men har inte fyllt i juvret än. Stirrar vi rrrrrrriktigt länge på svansen tycker vi att ligamenten kanske kanske slappats något. Men kalvfärdig? Näh. Tänker hon inte bli. Göllig är hon ändå, i alla väder.
I ladugårdsväggen bor en hel jättefamilj. En mamma, många pappor. De är bin, ska väl tilläggas. Det har enligt säkra källor bott bin där i väggen i åtminstone tjugofem år. Kanske längre. Varroakvalster har de alltså inte hört talas om, våra vänner vildbina? Det är annars väldigt vanligt att även vildbin stryker med av detta lömska kvalster.… Läs mer Otämjda husdjur
Lite på samma tema, definitivt. Att allt blir så vackert genom lövverket. Vedboden, nu snart till brädden full med årets ved (och några ynka pinnar kvar från i fjol). Det är miljarders famnar ved M burit in där (efter att ha schlääääpat hem träd (ibland med maskinell hjälp, skall tilläggas). Först har han sågat och kluvit… Läs mer Vedplats ur tjusig vinkel
En av de bästa sommarplatserna hos oss måste vara under de gamla äppelträden. Nu när det varken snöar eller regnar kan vi sitta i trädgårdsmöblerna och titta upp genom grenverket. Och se på himlen. Solen silar ner genom löv och grenar och kart, och allt det gröna ger oss ett behagligt tillstånd – ett lugn.… Läs mer Ett mycket rustikt sorts parasoll
M och jag har varit flitiga med den faluröda penseln ett tag, och fått ordning på det gårdsyttre till viss del. Jag målade så långt jag nådde på väggarna, och sen tog M stegar och pallar å allt han kunde hitta. För att nå heeeela väg(g)en upp med penseln. Än finns många kvadratmeter att fylla med… Läs mer I behov av en ansiktslyftning
Gården är vårt mest centrala, men inte ens vi är alltid alltid hemma. Fast om du är kriminellt belastad och undrar, då är vi givetvis det. Och är vi inte det är vår argsinta pitbulldozersuperaggrohund ändå hemma och vaktar, och våra med-vassa-vapen-försedda grannar det också. Såklart. En av dessa gånger när vi faktiskt var hemifrån… Läs mer Mittimellandagar
…det får man ha i plånboken. Och ge till andra, alltså. Så att de kan ha sin något större maskinpark. Vi har ingen traktor, och definitivt inga maskiner att köra gräs med. Sååååå, då anlitar vi det företag som flertalet grannar också gör, och får gräset kört åt oss. En mäktig känsla, att se traktorn… Läs mer Det man inte har i maskinparken…
Inte långt härifrån bor en mäktig man. Han har rad efter rad med undersåtar, och han tar så väldigt väl hand om dem. Han halmar omkring dem och ser till att inga elaka tistlar nästlar sig in i deras rader. Han ger dem att dricka och vårdar dem ömt, och när de är solvarma nog… Läs mer En skatt
Det tog lååång tid, men nu har jag äntligen kommit igång med kardandet. Jag fick kardorna i julklapp för flera år sen, först nu är de i full användning. Och det är beroendeframkallande (och till viss del även valkbildande). Baj baj mobilspel, säger jag bara. Jag började med enklast möjliga: karda ull till ett tovat… Läs mer Kardor hade hål på kardorna