Ur led är tiden
Vitsippor i oktober. Jag säger då det. Jag säger också att den här bilden på dörren ut mot gödselstacken får mig att tänka på Narnia. Oh, ljuva barndomsdrömmar.
Vitsippor i oktober. Jag säger då det. Jag säger också att den här bilden på dörren ut mot gödselstacken får mig att tänka på Narnia. Oh, ljuva barndomsdrömmar.
De samlar sig för avfärd, våra långväga vänner. Vackert och vemodigt att se och höra dem. Inte för att hösten bara innebär ett slut, det är ju en början och en mitt också. Meeen. det är ju så: förnuft och känsla kan en ha. Men inte samtidigt. Här hos oss på gården har fåglarna blivit… Läs mer Plus/minus fågel
När våra kvigor kom till oss var de rätt okunniga i betandets konst, och dessutom var de tonåringar i skallen. De drev hit och dit i hagen, helt stokastiskt och ganska oseriöst. De lajjade med träden i dungen, de småbetade lite mot vägen till, de strövade och småpratade. Man kunde riktigt höra deras domba-jaba-samtal genom… Läs mer Betandets ädla konst
Idag var luften hög och klar. Dimman lättade tidigt, men långt innan den släppte vaknade de tusentals gäss som övernattat på grannens stubbåker. De lät höras långt, och när de lyfte blev himlen helt mönstrad. Så många de var! Pärla hade fullt sjå idag med att hålla reda på Orvar den Sprallige, han hade raketer… Läs mer En septemberdag i september
Pärla har äntligen kalvat, och det visade sig vara en liten Orvar hon burit på i nio månader. Han ser ut som en ljus liten Hereford, och är lika bred som han är lång. M tyckte att Pärla såg lite knepig ut igår morse. Hon liksom bara stod där, utan att idissla. Visst kan kor… Läs mer Orvars väg
Jag kan ju inte vara helt säker, eftersom hon inte kan prata, men jag har mina aningar. Jag tror att Britta önskar sig ett staket i julklapp. Inte ett elstaket, dem skyr hon som pesten (vilket iofs är praktiskt). Nä, helst skareva ett trevligt trästaket i något tåligt och underhållsfritt träslag (eller är det husse… Läs mer Vad Britta önskar sig
…blir en hel massa målarfärg. Men först ska ju underlaget fixas till, spikarna slås i. Å sånt. Resultatet är bländande vackert!
Den här bilden tog jag alldeles nyss. Och ändå inte. Det känns som om det var alldeles nyss vi åt vattenmelon under äppelträden, men nu är det tretton grader och regnar. Hela tiden? Och då, alldeles nyss, då hade vi så banala problem. Som att det var för varmt i solen, att man blir kladdig av… Läs mer Det där med carpandet
Vårt näst minsta barn är plötsligt ganska stor. Hon kan hjälpa till med både det ena och det andra, och självklart ställa till med en hel del. Hon kan både mata kycklingarna och råka släppa ut dem… Det är verkligen en ynnest att få vara hemma med barnen. Jag önskar att fler fick och tog… Läs mer Människokycklingen
Andra kullen småfluff, här på väg tillbaka till en rengjord bur. Ser ut att vara lite av varje, genmässigt? Den äldre kullen går ute i solen om dagarna, men de har verkligen börjat växa ur sin bur. Dags att flytta in i hönshuset, kanske?