Varför låter inte jag och M våra stackars barn äta socker? Äsch, våra barn äter socker, men vi försöker begränsa intaget. Varför? Tja, varför inte? Socker är en effektiv smakförstärkare, men mängderna vi nutidsmänniskor får i oss antyder att vi äter för många smaklösa ting. Tror du verkligen att våra kroppar är gjorda för så… Läs mer Om det sötaste vi har
Vackert ute! Dags att skriva om något jag tänker på en hel del, och ändå försöker att inte oroa mig för mycket över. Kemikalier. Svårt det där. Såhär är det: En del tycker att vi är knäppa, knepiga, udda, och åter andra tror nog att vi är snåla. Varför? För att vi gillar använda saker.… Läs mer Min utsikt när jag skriver om vår insikt
Jag har inte skrivit på så länge, men det har sina skäl. Jag förstår om ni funderat er blågrå över vad vi sysslat med under tiden, och det här är ett av skälen: Natann föddes. Natann är dotter till Annika, som i sin tur är dotter till vår första ko Pärla. Vi har alltså en… Läs mer Natan var en Nat-ann, ingen ann-an
Så får det vara, nu när vi bor i kappsäck. Arkivbilderna får hagla. Eller regna, precis som här utanför fönstret. Hemmavid har M och A gått loss på pyttebadrummet med diverse hårda och vassa ting. Borta är det gammelsmutsiga, snart kommer nyfint in. Vi är annars försvarare av begagnat och gammalt, men i badrummets fall… Läs mer Arkivbild
I skrivande stund befinner sig icke matmor på Sparvåsen. Alltså, jag är inte hemma, jag skriver fråmm abråååd. Eller nä, jag är bara någon mil bort, men jag kan inte se vad som försiggår på gården. Ändå tänker jag försöka förmedla det, såhär lite på håll. Häromkvällen såg det ut som på bilden: en maskin… Läs mer Både här och där
Ni undrar säkert om allt är så himla naturligt och enkelt hos oss. Fast ni vet att det inte är det. Många gånger är det jordnära; gödsel, födsel och slakt, jord på trynen och skit under naglarna. Väldigt sällan är det glamouröst på det där glittrande viset, men desto fler gånger väldigt tillfredsställande. Det är… Läs mer Bördor och sånt
Mitt blodtryck går ner av te. Inte sådär akut svimaktigt, men rogivande och definitivt hälsosamt. Inte bara för att det är rött/svart/grönt/örtigt/vitt, utan för att tedrickandet i sig är en bra stund. För något år sen började jag dricka te med mjölk, tidigare var det något jag bara blivit påtvingad i Skottland. Där var inte… Läs mer Te tar tid
Ett konstigt brunt djur med långa öron smyger omkring på gården. Välter vattenkannor, silar sand, kastar in äpplen till grisarna och påtalar allas våra tillkortakommanden med små gruffanden. Vad är det för någe?
Jag vet att ni väntat och längtat, men nu är de långa svåra timmarna över. Ni ska få bilderna, varenda en. På ko- och kalvsläppet, alltså när Karin och Niklas fick braka ut i hagen med de andra nötterna. Varsågoda! … Det gick hur bra som helst. Niklas fick en liten stöt av staketet och… Läs mer Bildsläpp från kosläpp
Orvar och Pärla. De två namnen passar liksom inte alls ihop, tycker jag. Orvar låter så korvigt, och Pärla så glansigt. Men djuren som heter så på vår gård passar ihop, alldeles precis perfekt. Och de båda passar väldigt väl in i flocken, som tur är. Men ibland går de undan och är helt för sig… Läs mer Kossera och ko que sera