Fladdermöss har vi sett här om kvällarna, de svirrar hej vilt kring knuten. Men döm om min förvåning när en liten juvenil rackare SKREK under en stövel vid entrén häromdan. Niba vadå saru? Kronologin i det?! Åkäj, jag ska ta det framifrån. Jag var på väg ut, passerade stövlarna på trappen. Såg att det låg… Läs mer Mycket skrik för lite Robin
Ser ni kreatursstigen? De vet hur man går rakt, djuren. På bilden är M på väg upp mot Kullen, ska putsa lite grann med lien. För att han kan. (För ni undrade varför, va?) Det är bara att följa stigen.
Får står. De får det. De står allt de förmår. Vad vill de ha sagt med att stå så schnyggt vid ett strategiskt utplacerat mineralkrubbsdäck? Troligen att mineralerna är schlut. Sen står ett får extra stelbent, för att liksom visa oss hur svag hon är i krôppa, nu när hon inga mineraler får. Att hon… Läs mer Hur får står (ut)
Nu ska ni få se lite bilder på hur de kom ut i ljuset, våra nyaste små. En del av bilderna är synnerligen grumliga, de är tagna genom kläckmaskinens opaka plast. Men anar gör ni säkert? Det är faktiskt rätt otroligt att de tar sig ut. Det är inga sköra såpbubblor de försöker ta… Läs mer Kycklingkavalkad
”Hon kommer med solsken till mig hon kommer med solsken till mig…” Det är fåglarna som sått alla våra solrosor. De äter slarvigt, jag säger ju det. Men någon nytta har vi av det, som synes. Under fågelmatarna är det tätast med fågelsådd (havre, vete, solrosor och något hampabesläktat), men det märks att pippisarna även har… Läs mer Måste sjunga på den när jag ser dem
17 nya små liv har kläckt sig ut i ljuset, och med vilken glöd de gjordet! Det är ganska tjocka skal i blandrashönornas ägg, men de små kämpade sig ut med näbbar och klor. Nu bollar de omkring under en värmelampa, för någon mammahöna har vi inte att tillgå för tillfället. Det är grannens ägg… Läs mer Kycklingar ur papparat
Pärla vägrar fortfarande kalva. Hon är rund som en boll om magen men har inte fyllt i juvret än. Stirrar vi rrrrrrriktigt länge på svansen tycker vi att ligamenten kanske kanske slappats något. Men kalvfärdig? Näh. Tänker hon inte bli. Göllig är hon ändå, i alla väder.
I ladugårdsväggen bor en hel jättefamilj. En mamma, många pappor. De är bin, ska väl tilläggas. Det har enligt säkra källor bott bin där i väggen i åtminstone tjugofem år. Kanske längre. Varroakvalster har de alltså inte hört talas om, våra vänner vildbina? Det är annars väldigt vanligt att även vildbin stryker med av detta lömska kvalster.… Läs mer Otämjda husdjur
…det får man ha i plånboken. Och ge till andra, alltså. Så att de kan ha sin något större maskinpark. Vi har ingen traktor, och definitivt inga maskiner att köra gräs med. Sååååå, då anlitar vi det företag som flertalet grannar också gör, och får gräset kört åt oss. En mäktig känsla, att se traktorn… Läs mer Det man inte har i maskinparken…
Det tog lååång tid, men nu har jag äntligen kommit igång med kardandet. Jag fick kardorna i julklapp för flera år sen, först nu är de i full användning. Och det är beroendeframkallande (och till viss del även valkbildande). Baj baj mobilspel, säger jag bara. Jag började med enklast möjliga: karda ull till ett tovat… Läs mer Kardor hade hål på kardorna