Lars, Jenny och Pierre har funnit sig mer än väl tillrätta. De bökar mer än betar nu, och kutar gärna hagen kring på kvällskvisten. Äntligen har de fattat hur ett gyttjebad fungerar! De kommer så fort att grisöronen flaxar om man ropar på dem, och alla utom Pierre den Försiktige låter sig klias. Det är… Läs mer Gresar, i sitt esse
Vi önskar er en glad midsommar! Det sägs att det regnar i hela Sverige, men hit kom visst solen precis. Vi får självklart kasta oss ut och binda kransar, ingen solstund får förspillas i den svenska sommaren.
Den blev väldigt god, den skriver jag under på. Dessutom: trenddrycken framför andra, tydligen? Eller? Smaken kan beskrivas som ett mellanting mellan rabarber och blodgrape, ni hör ju hur gott det låter! Och med en hel del citron i receptet blir det inte för sliskigt, passar bra som måltidsdryck. (Om man har slut på mjölk täxämpäl.… Läs mer Syrénsaft, en smak på allas läppar?
M har tre antika karpar som längtat ut till något större än en ibc-tank. Nu har de det! Handgrävd, dammplastad och med en mäktig (?) pump till. Han gräver dammar som andra gräver i bregottpaketet, typ ba sådär liksom. Tjoff tjopp, så är det klart. Nu fattas bara lite frodig flora kring dammeriet, men känner… Läs mer Till uteplurret, sa karpen
Såhär gjorde han, fast oftast stående på en husmorspall. Typ 92634785901 gånger. Britta tittade på. Ungefär lika många gånger. Och såhär fint blev det. Tänk vad han kan, den där M. (Nej, det är inte helt nya bilder längre. Men de får inte gå er förbi, tänker jag. Strikt kronologi är för fegisar.)
Jag har redan glömt hur det hela började, men det måste varit något från det berömda nätet. Det fick mig att plocka hundra syrener och göra saft på dem. Vilket ljuvligt uppdrag, alltigenom! Och inte syns det på buskarna att jag skördat, de dignar fortfarande av himmelskt doftande ätbarheter. Bondsyrén, du är bland det bästa… Läs mer Svensk ambrosia
Halva flocken, ungefär. Så mångfärgade är de, våra betesdjur. Fåren ser ut som mini-gotlandsfår, hur (korsningar med) pälsiga dalafår de än må vara. Och våra svarta angus är även röda, för det kan de ju vara. De röda alltså. Inte de svarta. Längst bak skymtar ni Pärlas dotter Annika, stor som ett hus. Falukorvsbrun, och… Läs mer På rad i rad
Tid går tydligen inte att mäta i antalet blogginlägg, i alla fall inte de nedskrivna. Jag har dem ofta i huvudet, men steget till att få dem på pränt är svindlande långt numera. Våfför det då? Kan det måhända vara en känsla av äsch, av tröttma eller allmänt spring? Mmm, alltihopat sulle jag tro. Men vi… Läs mer Det går som det går
Det finns mycket att skriva om, vet knappt var jag ska börja. Stjärnhimlen. Så oändlig och tyst och gnistrande idag, med femton minus ute. Den och rimfrost-i-solljus var dagens estetiska höjdpunkter. Slutar aldrig att förundras. Barn som överlever sin egen förlossning i månaden december. Ve den som ojar sig över att barnen föddes nu och inte om några veckor.… Läs mer Mer respekt för statistiken och livets ojämnheter, tack
En miljard små kött(-av-lyckliga-kor-förstås-)bullar trillade. Tredje plåten inne i ugnen nu, min lilla lillköksa har dock gått å lagt sig. Inte i ugnen alltså, men efter att ha trillat. Inte i trappan, men köttbullar. Missförstå mig inte, ärurar.