En ny art?
Ett konstigt brunt djur med långa öron smyger omkring på gården. Välter vattenkannor, silar sand, kastar in äpplen till grisarna och påtalar allas våra tillkortakommanden med små gruffanden. Vad är det för någe?
Ett konstigt brunt djur med långa öron smyger omkring på gården. Välter vattenkannor, silar sand, kastar in äpplen till grisarna och påtalar allas våra tillkortakommanden med små gruffanden. Vad är det för någe?
Jag har haft ett världsligt problem, jag erkänner. Min vittvätt blir aldrig ren. Jag kan skylla på att maken blandar färger, att vattnet är konstigt, att tvättmedlet är för vekt. Men mina vita kläder blir så dassigt grå efter bara några tvättar. Och klart gula tyger blir senapiga. Varför? Jag kan inte svara på hur… Läs mer Att se i dem i vitögat
Nog för att jag alltid anat att det var något extraordinärt med grisar, men jag har aldrig riktigt kunnat sätta fingret på det. Grisen Bettan på vår förra gård (hon bor kvar där än!) kunde sitta på kommando, men hon gjorde det för att vara artig. I hennes grisögon kunde man avläsa helt andra känslor… Läs mer Grisviktigt
Neee, inget allvarligt har hänt. Lill-dammen ligger där den ligger. Och de tre koiarna schwimmar fortfarande runt i den. Men de är tröga nu, det blir ju allt kyligare. De äter lite granna pellets fortfarande, men deras årstidslyhörda kroppar sänker sin metabolism. Snart är de i fysiologisk vinter, och då äter de inte. Alls. Inte… Läs mer Dammit!
Jag vet att ni väntat och längtat, men nu är de långa svåra timmarna över. Ni ska få bilderna, varenda en. På ko- och kalvsläppet, alltså när Karin och Niklas fick braka ut i hagen med de andra nötterna. Varsågoda! … Det gick hur bra som helst. Niklas fick en liten stöt av staketet och… Läs mer Bildsläpp från kosläpp
Alla köttlådor med kött från hängmörade Anguskvigor är nu sålda, utom de fyra lådor som är från den kviga som av slakteriet klassades som mellankalv. Det ger ett ännu finare, ädlare kött som vi därför väljer att sälja separat. Vi säljer den i kvartar, vilket innebär att man får alla delar av mellankalven, inklusive filéerna.… Läs mer Fyra unika lådor och tio sagolika filéer
Nu har vi äntligen bestämt oss för ett gårdsnamn. Trots idogt letande på gamla kartor och i folks minnen har vi inte hittat något namn på den lilla gård vi bor på. Vi fick ta saken i egna händer och fundera på vad vi tyckte passade. Byn vi bor i heter Åsby, det är sen… Läs mer Vi har bestämt oss!
Vi hade hoppats få kontakta alla våra köttlådekunder idag och ge mer information rörande hämtningen den tredje november. Detta byggde på att styckeriet skulle höra av sig med detaljerad information, och det gjorde de inte. Imorgon mitt på dagen väntas vi få besked, och då skickar vi skyndsamt ut information till våra högt ärade kunder.… Läs mer Alltid är det nåt…
Nu har våra anguskvigor åkt till slakt, och det var med blandade känslor vi såg dem åka. Vi vore inte bra djurägare om vi inte kände starkt inför liv och död. Det är inget att hymla med att det är tveeggat att föda upp djur till slakt. Helt säkra är vi dock på att köttlådorna som levereras… Läs mer Kärleken till livet och maten
Orvar och Pärla. De två namnen passar liksom inte alls ihop, tycker jag. Orvar låter så korvigt, och Pärla så glansigt. Men djuren som heter så på vår gård passar ihop, alldeles precis perfekt. Och de båda passar väldigt väl in i flocken, som tur är. Men ibland går de undan och är helt för sig… Läs mer Kossera och ko que sera